En filosofisk bilförare

Häromdagen gjorde jag ett stort misstag.
Jag tog för givet att en bilist som körde in i rondellen skulle ha förstånd att köra en rimlig hastighet. Jag svängde då ut och fick höra en totalt vansinnig förare tuta o leva pelle så alla i hela världen kunde höra.
Jag skämdes som en hund och det tog halva dagen innan hjärtat slog sina vanliga lugna slag.
Sedan tog förnuftet över och då kom ilskan.
Herregud, man kör väl inte hundra knyck i en rondell och beter sig som en idiot.
Nu vill jag minsann ha tag i vansinnesföraren och få ösa min galla en god stund. Då skulle han få skämmas skallen av sig.
Jo…det är en man. Precis i den åldern de beter sig som idioter. Mellan 35-55 år. Jag har själv gjort många studier på fenomenet.
Själv är jag den filosofiska och harmoniska bilisten.
Beviset kommer här:
img_0056
Förartypen alla egentligen vill vara. Du lever i harmoni med allt och alla i trafiken. Säker förare. Dock inte världens bästa vittne efter en trafikolycka.
”Vems fel? Fel och fel…
Det gjorde inte så mycket. Vi har alla våra kors att bära.”

Visst, vi har alla våra kors att bära men ibland önskar jag att de hetlevrade männen (sorry, alla oskyldiga män som alltid kör sååå försiktigt, som nu känner sig kränkta…)
togs från vägarna.
Som Någon här hemma alltid säjer:
– De är förmodligen utmärkta förare men otroligt dåliga bilister.

Så klokt sagt…av en man i sina bästa år!

Kroppslig besiktning

Nu har jag klippt mej.
Det var på tiden. Droppen var när en äldre tant kommenterade min frisyr som ”vilt och…hmmm lite spännande” Då insåg jag att det var dags för lite frisering.
Ser i min kalender att jag har blivit kallad till både mammografi och cellprovtagning denna månad.
Det är någon form av besiktning jag går igenom. Inte lika ofta som en bil men åtminstone rätt så regelbundet i alla fall.

När jag nu ser mig i spegeln så kommer jag ihåg att jag borde boka tid hos tandläkaren också. En framtand har bestämt sig för att ändra riktning och har gjort att mitt bett inte riktigt stämmer med de andra. Tänk att det är alltid någon som vill bryta sig loss från det normala.
Jag ska kanske inte bry mej. Kanhända det kommer att ge mig ett mer kreativt uttryck och det kan jag verkligen behöva.
Sen sparar jag ju en slant också. Inte att förglömma. Många Pollypåsar blir det…

Att beställa fotvård är inte att tänka på. Hatar fötter!
Över min döda (det lät hemskt!) nybesiktade kropp i så fall.
Nåväl, jag får duga nu…

img_0607

Allt jag inte minns

Jag har läst en del böcker i somras. När jag nu packar upp väskan som pendlat mellan obygd o bygd så dök denna upp.
Visst var det denna bok jag vann på ett lotteri i Risberg? Jazzfestivalen. Bra musik, trots att jag stundvis hatar en viss jazz, typ stressjazz.
Gott fika. Jag åt en bulle, en nötkaka och en toscakaka. Kanhända det slank ner en hallonkaka oxå…å visst ja…en lakritskaka också.

Det minns jag.
Att jag nu går igenom vad som hände är en försäkran om jag inte helt tappat minnet, för nu är det så illa, att denna bok vet jag att jag har läst. Med bestämdhet.

Men jag minns inte något av innehållet eller ifall den var bra. Det där med smak är lite knepigt. Jag minns det som landat på tungan minsann.

Titeln däremot, är riktigt lysande…
img_2092

Kära Söndag. Flugsvampdans

Idag är det Dansbandens och Svampens dag.
Som av en händelse…så presenterar jag en kombo av dessa.
Tiden som tävlingsdansare (koppling till dans) iklädd egensydda tävlingskläder i flugsvampmönster.
Tja, ni ser ju själva.

img495

Vi kallades ”flugsvampar” och ansågs som rätt giftiga på den tiden.
Kollar ni riktigt noga på publiken kan ni se att ingen såg på oss och ingen såg speciellt glad ut.
Men vi hade roligt i alla fall…
Hur det gick på denna tävling minns jag inte men några bucklor och medaljer har jag förvarat i förrådet.
Sååå…att glädja alla är rätt knepigt men man kan i alla fall försöka:)

 

Pollynering

Jodå, det händer grejer i skålen.
Magiska saker, nästa otroliga ting.
Helt oväntat har det kommit små ny Pollyvänner i godisskålen och ingen är gladare än jag.
IMG_2048
Tänk om det blir ännu fler?
En bekant som informerats om undret konstaterade torrt att det förmodligen inte kommer att hända:
– Det är knepigt det där med pollyneringen

Kära Söndag. Lyckligt slut, tror jag

Som sagt…i obygden får jag vara glad om tv-bilden håller i ett helt program.
Jag upptäckte en film som jag trodde jag hade sett men tydligen inte.
Fyra bröllop och en begravning.
Det började så bra…bilden alltså
Sen kom puzzlet
IMG_2049
för att övergå i mörker
IMG_2050
Men slutet blev lyckligt…tror jag i alla fall
IMG_2051
Precis som i verkliga livet.
Först helt perfekt, sen det jobbiga livspuzzlet som tidvis förvandlas till nattsvart mörker.
Sen ordnar det alltid upp sig och alla blir lyckliga….

Kära Söndag.Okänd adress

Ibland dyker tankar upp på att bara ta och flytta till en okänd adress.
Kanske till något hus i skogen, nära någon sjö eller träsk.
Inget speciellt genomtänkt eftersom jag inte är lämpad för sådant liv.
Jag som är rädd för mörker och inte ens går från gårdsplanen för jag tycker inte om att ströva ute i naturen. Jag är frusen och badar högst ogärna i sjö men tycker om att se vatten, så där lite på avstånd.
Vad skulle jag leva av är en annan fråga? Jag är ingen grönsaksätare och petar alltid bort tomaterna. Polly växer inte på träden och utan dem skulle livet kännas trist.
Fantasier är dock roligt att leka med och när jag såg denna annons så triggades de genast igång.
IMG_0055
Okänd adress. Pris saknas. 
Mindre lämplig skogsfastighet om ca 14 ha vid Mjödvattsträsket. Fastigheten består av enbart produktiv skogsmark 13.7 ha. fastigheten består av ett skifte med ett virkesförråd om 869 m³sk.

Tacksam för informationen i annonsen om att det är en mindre lämplig (!)skogsfastighet.
Mindre lämplig för vem?
Antar att det är riktat till mig och kan därmed lämna fantasin med gott samvete.
Väntar med spänning från LRF om en precis lämplig bostad för mig och Någon.

Tack Folksam

Som en del av er redan vet så landade en tall över vårt tak på baracken i våras.
En otur som händer i livet men ingen blev skadad och plåt finns det gott om i världen.
IMG_1885
Det blev ett nytt lärorikt projekt att byta tak för Någon i familjen. Min egen del i detta var att oroa mig över eventuella skador som skulle kunna inträffa ifall Någon föll ner och bli skadad.
Någon klarade av balansakten med beröm godkänd och där kunde det ha slutat.
IMG_2042
Visserligen ett hål i semesterkassan men som sagt…ingen skada på någon person.
Ingen tanke på att vi kunde få någon ersättning av försäkringsbolaget, tills en av våra vänner nämnde idén.
Idag har jag kontaktat Folksam som kommer att ersätta skadan minus självrisken.
Tack gode gud för att jag hade tagit foton av händelsen och nu ska vi bara gräva fram kvitton på alla kostnader och beräkna arbetstiden.
Med detta inlägg vill jag bara skicka ett stort tack till Folksam för att ni finns!
Hålen i semesterkassan kommer att bli mindre men jag vet att nästa år så dyker det upp nya hål att fylla igen och hoppas att ingen kommer till skada då också.
Med visshet om att jag nog betalat projektet flera gånger om i försäkringen men det kommer nog till gagn för någon annan som haft otur.
Det är väl så det ska fungera, tänker jag.
Vi hjälps åt när oturen drabbar oss.

 

Obygdstriangeln

Jo, nu är jag tillbaka till verkligheten igen.
Fyra veckor försvinner fort för att inte tala om allt annat som försvinner i obygden.
Först försvann målarpenseln, sen var det den där godisbiten som jag gömt åt mig själv.
Därefter blev det en lång harang av spårlösa försvinnanden. Elströmmen, värmen, tv-bilden, mobilmottagningen och ibland mitt goda (!) humör.
Nej, jag bara skojar… jag var glad hela tiden!
Hade just läst boken som berättar om tio sätt att bli lycklig på så jag övade upp min mentala styrka och såg positivt på allting.
Behövde inte måla, inte stoppa i mej onödiga kalorier och Ernst…herregud visst borde jag väl klara en svajig relation med Ernst. (Det finns ju repriser…)
Det bästa var nog när Eriks Gadds sång i Allsången på Skansen försvann. Herregud, vad glad jag blev när jag slapp höra på Änglamark. Den sången gör mig arg. Fråga mej inte varför…måste vara nåt i generna.
Det mest oförklarliga försvinnandet var nog när alla mina kontakter på mobilen försvann spårlöst. Det kändes nästan overkligt när ens alla vänner bara dunstat bort.
När jag nu tänker efter så bor vi ute i obygdens Bermudatriangel.
Väl hemma har kontakterna kommit åter, på något mystiskt sätt och även några oönskade kilon som satt sej på magen.
Tänk om de kunde försvinna lika spårlöst.
Men lycklig är jag fortfarande…få se hur länge det håller i sej…
IMG_2094

Trevlig sommar!

Nu är det sommartider och jag kommer att bevaka bloggen bara sporadiskt.
Jag önskar ni gör detsamma!
Jag kommer att alternera mellan bygd och obygd, lata dagar kontra slitsamma dagar. Förmodligen kommer jag att ha en påse Polly i ena handen och kaffekoppen i den andra.

Med detta så önskar jag er en riktig härlig sommar och hoppas vi ses i höst igen.
Då kommer jag att visa er nåt riktigt spännande…!
DSC00434