Tack till Er alla!

Som jag skrev tidigare så är det dags att dra vidare.
Det har varit jättekul att skriva på bloggen och nu när jag ska sammanfatta allt så ser jag att läsarna varit rätt spridda över världen också.

Det har blivit 667 inlägg från min sida och 884 kommentarer sedan starten midsommar 2013.
Om jag ska vara riktigt ärlig så känns det lite vemodigt. Det har, trots allt strul med teknik och dålig uppkoppling under sommaren, varit lärorikt.
Men nu går vi mot ett nytt år 2017 och den ska fyllas med något annat vettigt hade jag tänkt.
Inte bara med Polly utan med andra visioner som känns meningsfulla.
Med önskan om att ni ska få detsamma så tackar jag nu för mig.
Ha det gott!

Brist på rumslig förmåga

Att jag inte har något lokalsinne vet alla som känner mej och har läst inlägget
http://elinorfredriksson.hoi.se/2013/08/24/pa-vag-over-atlanten/

Nu kan jag tillägga en brist till. Den rumsliga förmågan.
Inte så att jag gå vilse i rummet utan mer att jag inte hittar alla dessa nya rum som alla verkar befinna sig i.
Först var det  luftrummet som dök upp under någon fotbollsmatch Eftersom jag inte är någon sportfantast så brydde jag mej inte.
Sen dök det offentliga rummet upp. Där sas det tydligen mycket spännande saker och en del fick inte säjas alls. Tippa om jag blev nyfiken!
Nu är det åsiktskorridoren alla pratar om.
Vad som där sker, eller säjs, har jag ingen åsikt om. Den går inte att finna.
Den kanske leder till ekokammaren. Den går inte heller att finna.
Skattetaket har jag en viss kläm på men skattegolv saknas.
Min rädsla är att vi alla har fritt fall, men har vi tur kanske vi kan fångas upp  i någon slags bostadsbubbla.
Den del menar att den kan spricka å då är det inte kul…

Bara utifallatt

Jag är en utifallattmänniska.
Känns igen på att vara en packåsna som bär på allsköns grejer som man kan behöva…bara utifallatt.
Mina vänner hade det rätt bekvämt när vi var unga. Jag bar på påsar som innehöll alltifrån plåster, tejp, säkerhetsnålar, extra koftor, nylonstrumpor och skor. De var bara att komma till Ellas varuhus. Bara utifallatt…
När BB-väska skulle packas var det likadant. Packade ner allt som förmodligen redan fanns på sjukhuset…bara utifallatt.
När barnen var små så sydde jag en väska, typ Bondväska, med tusen fack som packades fulla med allt som bara en försiktig mamma kan tänka på.
Bara utifallatt…
Att bara ha en liten aftonväska har aldrig funkat utan det är ryggsäck som gäller. Nu har jag avverkat några stycken. Den i ”äkta” skinn, köpt på torget, höll knappt en månad. Nu har jag två stycken i omlopp…bara utifallatt.
Det sägs att med ålder följer vishet och erfarenhet och nu börjar jag fundera på hur detta ska rymmas i min redan nertyngda ryggsäck.
Såå nu har jag införskaffat en shoppingvagn…bara utifallatt.

Tittar ni riktigt noga så ser ni den uppladdningsbara ficklampan i el-uttaget.
Bara utifallatt…

Finalen. Om julen

FINALEN
Det är nu entusiasterna skiljts från amatörerna.
Endast ett fåtal har stått emot pressen och vidhåller fortfarande hur de gläds under jultiden.
Under hela finaldagen gäller det att hålla humöret under kontroll och samtidigt se till att barnen snällt sitter och tindrar med ögonen.
Mor bör ha på sig den röda klänningen från Kapp-Ahl och far ska dofta fräsch, som havet.
Alla sorger är glömda och och far håller kärleksfullt mor runt midjan när släkten invaderar det nystädade hemmet.
Doften av mat sprider sig i hela huset och julgranen lyser upp tillvaron.

Ute är det mörkt och stjärnklart och små vackra flingor faller på en lustig figur som kommer gående mot huset. Ungarna trycker sin näsor mot fönstret och längtar till att få öppna alla paketen som nu försvunnit från stället under granen. Deras föräldrar hoppas på ett tomtekontrakt som ska ge dem en ny start i livet.
Kameran plockas fram och bilderna blir ett bevis på en  historisk myt om hur trevligt det är att fira jul.
På detta vis så förs traditionen vidare från generation till generation och samma tävling återkommer
år efter år, samma tid, samma plats.

Tack för att ni ville delta i året tävling och välkommen till nästa års tävling.
Den börjar lite tidigare då, redan vid midsommar, så var beredda med lite kapital.

God Jul
Önskar
Föreningen som ska ger Er en mening med livet
blogg 002

Dags för nedläggning

Jo, det är dags att lägga ner denna blogg.
Tänkte bara förvarna en tid innan det sker.
Orsakerna är lite diffusa.
Tid, är en faktor.
En annan är att det under senaste tiden strulat med den tekniska biten, något som jag funnit både retande och stressande. Jag hatar att ägna tid till att lösa tekniska fel.
Samtidigt så känner jag att det är dags att dra vidare på nya äventyr. Vilka de kan tänkas vara har jag just nu ingen aning om men åt nåt håll blir det väl.
Jag kommer att skriva lite mer innan den stängs ner på nyårsnatten.
Finalen om julen kommer på julaftonen och sen hinner jag kanske något inlägg till.
Vi hörs!

Kära Söndag. Om julen del 4

Del 4. Finalen kommer på julaftonen.
ETAPP 4: Det sista slaget.
Det är nu som alla tävlande börjar förvandlas till tomtar. Rödsprängda ögon börjar ta form i de rödbrusiga ansiktena. Gången blir tung och axlarna hänger ner som om de tyngs ner av någon osynlig börda.
Mors vigselringar går inte att trä på de svullna fingrarna och far har tappat sina i fyllan och villan den dagen granen skulle huggas.
Far gör ett sista ryck och hjälper till att klä den taggiga pinnen, med de få bollar som blivit kvar, medan mor surrar om att det från granen luktar kattpiss.

I tidningarna berättas det om de cancerframkallande julskinkorna från Europa och TV:n visar bilder från de krigsdrabbande länderna.
Det är nu som de flesta ger upp.
Gråtande stirrar man på julsakerna och undrar vad det är för mening att fira en persons födelse när det gått över 2000 år! Mycket besvär hade undvikits om han bara haft vett nog att undanbe sig uppvaktning, åtminstone efter det att döden inträffat.

Då barnen kommer hem från skolan får de veta hur otacksamma de är och att de ska vara glada över att få varm mat på bordet ens!
De förstår ingenting, men tror att det har med den där julstämningen att göra.
Det vet, att på Dagen J ska mor fungera som en stridsmaskin igen och då kommer leendet fram igen.
blogg 002

Smaken är som baken

Vi är oense i familjen. Det är det här med konst.
Jag tycker det mesta liknar strunt medan Någon här hemma kan tycka att allt som berör, kan kallas konst.
Jo, nog berör det alltid, så långt håller jag med om.
Blir ofta gudförbannad över klottret som kostar skjortan.
De fulaste tavlorna, enligt mig är klottrade av Bengt Lindström, frid över hans minne.
Han kanske var en hyvens kille men måla kunde han rakt inte…enligt mej.
Ni får ha en alldeles egen åsikt.
I somras besökte vi Härnösand och såg dessa hänga på väggarna.
Någon skrockade förtjust medan jag blev rasande.
Smaken är som ni vet delad…
img_2073img_2074img_2075

I någon form av ilska så tänkte jag att jag kunde rita nåt bättre så:
ta ta här kommer mina, i mitt tycke, finare tavlor.
img_22361
Målade av mig själv.
Om det berör och kan kallas konst…tja, det vete tusan!

Mitt liv 2016

Face-book har gjort en resumé av mitt liv 2016.
Sammanställt bilder som förmodligen ska vara representativa för mitt liv år 2016.
Det blev hela tre stycken!
Bara det säger att mitt liv inte är det flashigaste i världen.
Jag sitter ju heller med en kopp kaffe inomhus är vandrar i ovisshet ute i naturen. Att ta sig längre från hemmets lugna vrå lockar inte alls.
Därför är det rätt intressant hur dessa bilder har valt ut.

Bild 1 är taget inifrån bilen på en biltvätt. Jag tvättar alltid bilen för hand och detta undantag är när bilen var parkerad under en rinnande lind som täckte bilen men sliskigt klibbig massa. Därav kristvätten.

Bild 2 är när jag kände mig sjuk, någonting som nästan aldrig inträffar. Jag har inte en sjukdag på sisådär 12 år och feber får jag aldrig. Därav beviset av denna bild.

Bild 3 är denna

Här är jag bakom flötet i Härnösand.

Som ni förstår så är jag inte nöjd över fb representativa bilder över mitt liv.
Själv skulle jag ha valt denna:

Ensam och huttrandes i snålblåsten men med kaffekoppen i handen och ett trivsamt leende på läpparna.
Den bilden är jag rätt nöjd med.

Kära Söndag. Om julen del 3

Här kommer del 3 av 4. Finalen kommer på julaftonen.

ETAPP 3: Sällskapsspel, pyssel och gran.
Nu är det dags för julpynt. Ett antal kartonger i kallförrådet letas igenom och bärs in av en högst irriterad och blåfrusen far. Barnen hoppar och stojar runtomkring och lådan med glasbollar dimper i golvet.
Mor får ett anfall av lätt hysteri och skickar i säng barnen medan hon försöker sopa upp glasskärvorna med händerna. Efter ett paket Scolls plåstermix ger hon upp och far tar över städningen, idel gormandes om plastbollar nästa år.
Pepparkakshuset görs klart och mor svär återigen över de tidigare skadade, nu brända fingrar.

Far beger sig ut i världen för att hitta ett träd. Efter åtskilliga timmar dyker han upp med en pinne med taggar och prislapp.Lukten av öl och tobak blandar sig med doften av risgrynsgröt som gjort i ordning av mors sargade händer.

Middagen serveras under tystnad och barnen får veta att det är det som kallas julfrid, och håller de inte käften blir det inga julklappar i år.
Sällskapsspelet blir till en snabb poker före Rapport och barnen förpassas till sängarna under nya hot om tomtestrejk.
blogg 002

Tänkvärda ord från Skärgårdshemmet

Detta är ett julklappstips för er som ska ge bort en julklapp till någon som ”har allt”.
Boken ”Tänkvärda ord från Skärgårdshemmet” innehåller samlad tankar från ett demensboende. Personalen har samlat in kloka ord från sina vårdtagare under massor av år. Nu är dessa citat presenterade i denna bok.

”Nej, det var inga unga killar som busvisslade efter oss. De var begagnade killar.”
Siv 91 år

”Jaså, känner du inte Max? Han som har hetat det så länge!”
Eva 75 år

”Lappland är vidsträckt! Går man utanför dörren är man där.”
Birger 80 år

”Att bli gammal hör för det mesta ihop med åldern”
Dagmar 91 år

Vinsten går oavkortat till Demensföreningen i Skellefteå.
Här kan ni köpa den:
http://www.demensforbundet.se/sv/lokala-foreningar/vasterbottens-lan/skelleftea/om-foreningen/

”Att ha dåligt minne är ingen skam. Det är bara ett tecken på att man har för mycket förstånd. Det ryms helt enkelt inte!”

På bokens baksidan står:
Denna bok innehåller samlade tankar från ett demensboende. Uttalade tankar som berört oss djupt och gett oss en unik inblick i en annorlunda värld. Vi hoppas boken ska ge dej en inblick, förståelse och stunder av glädje. En resa i tid och rum. Värd att respekteras.